En natt hos Mangyanbefolkningen

Vi tog chansen att åka upp till bergen över en natt och två dagar för att besöka Mangyanbefolkningen. Dels för att de är en stor del av vår målgrupp och för att det är sjukt att det finns människor som fortfarande har G-string och Machete, snackar ett stamspråk som ingen förstår, samt lever på kokade bananer och grön mango. 

Vi besökte ett av de mest utvecklade samhällena, de hade kycklingar, grisar och de flesta hade kläder. DOCK längre upp i bergen finns det stammar som än inte blivit utforskade. Mangyanerna bygger fällor i djungeln (som på film) och liksom, om man fastnar så blir man middag till familjen och grannarna om dom har tur, så man ska aldrig gå själv i djungeln utan alltid ha en Mangyan från en annan stam med sig om man vill ut på äventyr...

Vi hade med oss Pastor Buddy (ja han heter Buddy) och Ched, our saviour!

Frukost på lowlandet efter fyra timmars bilresa innan vi traskade upp i bergen.

Påväg upp till byn

Vi var tvungna att klättra lite för att komma fram till byn

Vår lilla hydda som vi bodde i under natten

Vi hade iallafal kuddar! Stina har blåmärken på knäna efter en hård natt sovande på mage. Vi hade en höna som tydligen brukade bo och lägga sina ägg i hyddan som febrilt försökte komma in genom dörren när den var stängd genom att flyga in i dörren med en väldig fart. Hela hyddan skakade.

Mötet med vår första Mangyan: Vi var rädda... Vi satt snällt och väntade på Pastor Buddy efter vi blivit avsläppta med bilen och skulle gå den sista biten upp i bergen. Då kommer en gormande FULL Mangyan gående mot oss. Med sin G-string och machete... Vi satt blixtstilla och han kom närmare, och närmare, som tur vad hade vi Ched med oss. Mannen kom fram kanske nån meter från Stina och tittade intensivt på henne (säger Emma för Stina kollade bort) Han babblade och sluddrade, och Ched svarade snällt på Tagalog, att vi faktiskt va lite rädda för honom. Mangyanen sa att vi va vackra och att han skulle hålla avstånd om vi va rädda. Han hade berättat för Ched att hans syster hade dött av ett träd som hade fallit ner på deras hydda. Han var ledsen, och mangyanerna har nyligen upptäckt att de kan handla sprit hos lowlanderna, så varför inte dränka sina sorger över sin döda syster... Vi kände oss lite dumma efteråt som hade blivit rädda och bett honom gå ;(

Framme i byn. Några blyga Mangyanbarn

"Health Education" är en av tre byggstenar i Team Missions utvecklingsarbete med Mangyanerna. Mangyanerna på bilden är skitiga och har smutsiga och trasiga kläder.

Dom var otroligt söta, glada och nyfikna, men väldigt blyga

Stina visar "Hoppa Hage" det var även uppskattat av de vuxna som fnissade och viskade i bakgrunden

Tillslut vågade ett barn ta sig av utmaningen att hoppa

En Mangyanhydda, där bor dom!